För fyra år sedan, när spårvagnar med lågt golv började rulla i Göteborg, tyckte Erik Ljungberg att det var ett stort steg framåt. Plötsligt gick det mycket lättare att komma på med rullstolen.
- Och så blev jag avslängd av en förare. Jag var övertygad om att han hade fel. Särskilt som de hade "Linje 3 för alla", som slogan, berättar Erik Ljungberg.
Men samtalet med Västtrafiks informationsavdelning blev inte alls vad han väntat sig. Han fick inte bara veta att det var så reglerna såg ut - man får inte åka spårvagn i rullstol - han blev dessutom otrevligt bemött.
- Det var nog anledningen till att jag fortsatte.
Efter hundra telefonsamtal
Fyra år och ett hundratal telefonsamtal senare:
Erik Ljungberg har stämt träff med Nicke Ehk, projektledare för handikappfrågor på Västtrafik, och förarnas huvudskyddsombud Kent Klähm. Platsen är Gårda där Nicke Ehk visar hur spårvägen tänker sig att vagnarna ska se ut i framtiden, med en särskild rullstolsplats där stolen kan spännas fast.
- Om det löser sig med finansieringen bör det finnas i 80 vagnar första halvåret 2005, säger Nicke Ehk.
Erik Ljungberg har ingen lust att vänta så länge. Han är beroende av kollektivtrafiken för att ta sig till och från jobbet. Och för att ta sig dit han vill på fritiden - inte minst sedan färdtjänsten begränsat antalet fritidsresor till en i veckan.
- Ska jag behöva välja mellan att åka till stranden, handla eller hälsa på en kompis?
Vi går över till en vanlig vagn och Erik Ljungberg visar hur han brukar ställa stolen, med ryggen mot fönstret. Han säger att han inte kan förstå hur han skulle kunna utgöra en större fara för säkerheten än stående passagerare, barn i vagn eller äldre med rullator.
- Den här rullstolen är anpassad för mig. Jag känner mig säker i den, säger han.
Nicke Ehk svarar att när man ska ha in ett nytt moment i vagnen måste man se till att det sker på ett säkert sätt. Kent Klähm säger att det inte bara handlar om den rullstolsburnes säkerhet.
- Föraren är ju ansvarig för att alla i vagnen färdas säkert. Av samma anledning får man inte ha med sig cyklar eller bensin på vagnen heller. Till exempel, säger han.
Erik Ljungberg har åkt kollektivt i Stockholm, New York, Barcelona, Holland och Danmark. Inte på någon plats har han blivit avvisad på grund av att han satt i rullstol. Han har också ringt runt till flera större städer i Sverige för att höra om han fick åka kollektivt där.
- De begrep inte frågan, utan såg det som helt självklart att jag fick åka.
"Vi kanske är mer noga här"
Riktigt hur det kommer sig att reglerna ser annorlunda ut i Göteborg vet inte Nicke Ehk på Västtrafik. Den yttre ramen kommer från järnvägsinspektionen och ser likadan ut i hela landet. Sedan är det upp till varje trafikutövare att fylla på med detaljerna.
- Vi kanske är mer noga med säkerheten här, säger Kent Klähm.
Erik Ljungberg säger att det varit mycket rundgång i hans kommunikation med Västtrafik och spårvägen: de som skrivit reglerna har hänvisat honom till säkerhetsavdelningen, som hänvisat vidare till någon annan. På tisdagen hade han hoppats på att få träffa alla på en gång och få dem att förstå att en rullstol inte hotar säkerheten ombord.
Så blev det inte. Innan han lämnar Gårda konstaterar Erik Ljungberg att meningsskiljaktigheterna består, att han fortfarande inte förstår hur han och hans stol kan vara en säkerhetsrisk.
Så han fortsätter åka vagn. Något annat alternativ finns inte.
- Och fyra gånger av fem får jag åka med.